φονεύω (phoneúō|fon-yoo'-o|verb|to murder)
[Grk] φονεύω LN: 20.82 GK: G5839 Hebrew: הָרַג‎, חָרַם‎, נָכָה‎, רָצַח‎
Derivation: from φονεύς;
Strong's: to be a murderer (of)
KJV: --kill, do murder, slay.
See: φονεύς