H3511. keeb
כְּאֵב noun masculine[Job 2:13] pain; — ׳כ absolute [2:13]; [Isa 17:11]; construct [65:14]; suffix כְּאֵבִי [Job 16:6] [2]t.; — pain, mental and physical [2:13]; [16:6] perhaps also [Psa 39:3]; ׳כּ אָנוּשׁ (in disappointment and disaster) [Isa 17:11] (|| נַחֲלָה from חָלָה); mental, לֵֿב׳כּ [65:14] (|| רוּחַ שֵׁבֶר) so [Jer 15:18] (|| מַכָּה figurative)