ἀναπείθω (anapeíthō|an-ap-i'-tho|verb|to persuade)
[Grk] ἀναπείθω LN: 33.302 GK: G400, G401 Hebrew: נָשָׁא‎
Derivation: from ἀνά and πείθω;
Strong's: to incite
KJV: --persuade.
See: ἀνά
See: πείθω