ציד
[Ancient Hebrew]
verb
;
feed
[SN]
צוּד
(verb|hunt|supply oneself with provisions)
realized lexeme(s):
טַיַּדְ
הִצְטַיַּדְנוּ
|
verb, hitpa“el, perfect, first person, unknown, plural
verb, hitpa“el, perfect, first person, unknown, plural
verb
verb
hitpa“el
perfect
first person
unknown
plural
not applicable
unknown
unknown
unknown
Jos 9:12