הגה‎ [Ancient Hebrew] verb; mutter
[SN] הָגָה‎ (verb|moan)
realized lexeme(s): גֹו‎, הְגּ‎, הְגֶּה‎, הָגֹה‎, הָגִי‎
אֶהְגֶּה‎|verb, qal, imperfect, first person, unknown, singular
הָגֹה‎|adverb, qal, infinitive (absolute), unknown, unknown, unknown, absolute
הֹגֹו‎|verb, hof‘al, infinitive (absolute), unknown, unknown, unknown, absolute
הָגִיתָ‎|verb, qal, perfect, second person, masculine, singular
הָגִיתִי‎|verb, qal, perfect, first person, unknown, singular
יֶהְגֶּה‎|verb, qal, imperfect, third person, masculine, singular
יֶהְגּוּ‎|verb, qal, imperfect, third person, masculine, plural
מַּהְגִּים‎|verb, hif‘il, participle, unknown, masculine, plural, absolute
נֶהְגֶּה‎|verb, qal, imperfect, first person, unknown, plural
תֶהְגֶּה‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, singular
תֶּהְגֶּה‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, singular
תֶּהְגּוּ‎|verb, qal, imperfect, second person, masculine, plural