מוט‎ [Ancient Hebrew] verb; totter
[SN] מֹוט‎ (verb|totter)
realized lexeme(s): מוּט‎, מֹוט‎, מֹוטּ‎, מֹּוט‎, מֹוטְט‎, מָט‎, מיט‎, מִיט‎
אֶמֹּוט‎|verb, nif‘al, imperfect, first person, unknown, singular
הִתְמֹוטְטָה‎|verb, hitpa“el, perfect, third person, feminine, singular
יִמֹּוט‎|verb, nif‘al, imperfect, third person, masculine, singular
יִמֹּוטוּ‎|verb, nif‘al, imperfect, third person, masculine, plural
יָמִיטוּ‎|verb, hif‘il, imperfect, third person, masculine, plural
מֹוט‎|adverb, qal, infinitive (absolute), unknown, unknown, unknown, absolute
מֹוט‎|verb, qal, infinitive (absolute), unknown, unknown, unknown, absolute
מָט‎|verb, qal, participle, unknown, masculine, singular, absolute
מָטָה‎|verb, qal, perfect, third person, feminine, singular
מָטוּ‎|verb, qal, perfect, third person, unknown, plural
נָמֹוטּוּ‎|verb, nif‘al, perfect, third person, unknown, plural
תִּמֹּוט‎|verb, nif‘al, imperfect, third person, feminine, singular
תָמוּט‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, singular
תָּמוּט‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, singular
תְּמוּטֶנָה‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, plural