סלח[Ancient Hebrew] verb; forgive
[SN] סָלַח‎ (verb|forgive)
realized lexeme(s): סלוח‎, סְלֹוחַ‎, סְלַח‎, סְלָח‎, סְלֹחַ‎, סָלַחְ‎, סָלָחְ‎, סֹּלֵחַ
אֶסְלַחverb, qal, imperfect, first person, unknown, singular
יִסְלַחverb, qal, imperfect, third person, masculine, singular
נִסְלַחverb, nif‘al, perfect, third person, masculine, singular
סְלֹוחַverb, qal, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, absolute
סְלַחverb, qal, imperative, second person, masculine, singular
סְלֹחַverb, qal, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, absolute
סֹּלֵחַverb, qal, participle, unknown, masculine, singular, absolute
סְלָחָהverb, qal, imperative, second person, masculine, singular
סָלַחְתָּverb, qal, perfect, second person, masculine, singular
סָלָחְתָּverb, qal, perfect, second person, masculine, singular
סָלַחְתִּיverb, qal, perfect, first person, unknown, singular