נדב‎ [Ancient Hebrew] verb; incite
[SN] נָדַב‎ (verb|incite)
realized lexeme(s): דְּב‎, נַדְּב‎, נַדֵּב‎, נַדֶּב‎, נַדַּבְ‎, נָדְב‎, נָדַב‎
הִתְנַדֵּב‎|verb, hitpa“el, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, absolute
הִתְנַדֶּב‎|verb, hitpa“el, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, absolute
הִתְנַדֵּב‎|verb, hitpa“el, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, construct
הִתְנַדְּבוּ‎|verb, hitpa“el, perfect, third person, unknown, plural
הִתְנַדְּבָם‎|verb, hitpa“el, infinitive (construct), unknown, unknown, unknown, absolute, pronominal suffix, third person, masculine, plural
הִתְנַדַּבְתִּי‎|verb, hitpa“el, perfect, first person, unknown, singular
יִדְּבֶנּוּ‎|verb, qal, imperfect, third person, masculine, singular, pronominal suffix, third person, masculine, singular
יִּתְנַדְּבוּ‎|verb, hitpa“el, wayyiqtol, third person, masculine, plural
מִתְנַדֵּב‎|verb, hitpa“el, participle, unknown, masculine, singular, absolute
מִּתְנַדֵּב‎|verb, hitpa“el, participle, unknown, masculine, singular, absolute
מִּתְנַדְּבִים‎|verb, hitpa“el, participle, unknown, masculine, plural, absolute
נָדַב‎|verb, qal, perfect, third person, masculine, singular
נָדְבָה‎|verb, qal, perfect, third person, feminine, singular