זמם‎ [Ancient Hebrew] verb; ponder
[SN] זָמַם‎ (verb|consider)
realized lexeme(s): זְם‎, זַםֹּ‎, זַםּ‎, זָמְם‎, זָמַם‎, זָמַםְ‎, זָמָם‎, זֹמֵם‎
זַמֹּותָ‎|verb, qal, perfect, second person, masculine, singular
זָמַם‎|verb, qal, perfect, third person, masculine, singular
זָמָם‎|verb, qal, perfect, third person, masculine, singular
זֹמֵם‎|verb, qal, participle, unknown, masculine, singular, absolute
זָמְמָה‎|verb, qal, perfect, third person, feminine, singular
זָמָמוּ‎|verb, qal, perfect, third person, unknown, plural
זָמַמְתִּי‎|verb, qal, perfect, first person, unknown, singular
זַמֹּתִי‎|verb, qal, perfect, first person, unknown, singular
יָזְמוּ‎|verb, qal, imperfect, third person, masculine, plural