נאר
[Ancient Hebrew]
verb
;
abandon
[SN]
נָאַר
(verb|abhor)
realized lexeme(s):
נִאֵר
,
נֵאַרְ
נִאֵר
|
verb, pi“el, perfect, third person, masculine, singular
נֵאַרְתָּה
|
verb, pi“el, perfect, second person, masculine, singular
verb, pi“el, perfect, second person, masculine, singular
verb
verb
pi“el
perfect
second person
masculine
singular
not applicable
unknown
unknown
unknown
Psa 89:40
[
Psa 89:39
]
verb, pi“el, perfect, third person, masculine, singular
verb
verb
pi“el
perfect
third person
masculine
singular
not applicable
unknown
unknown
unknown
Lam 2:7