דמה‎ [Ancient Hebrew] verb; be silent
[SN] דָּמָה‎ (verb|cease)
realized lexeme(s): דְם‎, דְמֶה‎, דְמָה‎, דְמֹה‎, דְמֵי‎, דְמֶי‎, דָמִי‎
דָמִיתִי‎|verb, qal, perfect, first person, unknown, singular
נִדְמֹה‎|adverb, nif‘al, infinitive (absolute), unknown, unknown, unknown, absolute
נִדְמָה‎|verb, nif‘al, perfect, third person, masculine, singular
נִדְמֶה‎|verb, nif‘al, participle, unknown, masculine, singular, absolute
נִדְמוּ‎|verb, nif‘al, perfect, third person, unknown, plural
נִדְמֵיתָ‎|verb, nif‘al, perfect, second person, masculine, singular
נִדְמֵיתָה‎|verb, nif‘al, perfect, second person, masculine, singular
נִדְמֵיתִי‎|verb, nif‘al, perfect, first person, unknown, singular
נִדְמְתָה‎|verb, nif‘al, perfect, third person, feminine, singular
תִדְמֶה‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, singular
תִּדְמֶינָה‎|verb, qal, imperfect, third person, feminine, plural